På tur med Anna
morses efter frukost tog vi båten bort till hamnen, dels för att köpa mjölk och för att hämta tidningen. Det blåste rejält och för att lägga till vid bryggan var jag tvungen att lägga ankare. Snubben som satt i sin lyxbåt jämte mig trodde tydligen att han var kung, försökte ge mig tips om hur jag kunde göra det bättre. Jag blev så irriterad. Tanken var att jag skulle ligga kvar där med båten under tiden som jag och A gick en sväng men jag blev så, grrr!, att jag tog båten så fort därifrån jag kunde och åkte till andra sidan av hamnen och lade båten där. I vilket fall (nu fick jag ut min ilska på er). Vi gick upp på en skogsstig längs med havet och målet var att komma ut till en liten udde där jag seglade som liten. När vi nästan var framme säger Anna lugnt och sansat
-Nämen, där ligger ju en orm!
Jag trodde verkligen hon skojade. Blev helt stel ett par sekunder och insåg att hon menade allvar. En ORM! Jag skrek nog som aldrig förr (tänk er ett riktigt tjejskrik som man inte hör ofta, iaf inte från mig) och fick rejält med fart under fötterna. Ni som inte visste det är min största fobi här på jorden just ormar. Spelar ingen roll om den är liten som en mask eller stor som en Annaconda, dem är hemska!!!!! Detta var tydligen en snok.
Jaja, tog mig tillbaka sen iaf. Resten av dagen har vi bara latat oss (förutom min lilla träningsrunda). Ska äta snart, blir kycklinggryta, mums! Vi får se vad som händer till kvällen. Antingen blir det en sväng med segelbåten om det slutar blåsa så mycket eller en sväng in till stan. Finns självklart ett tredje alternativ, en ytterligare myskväll framför tv:n.
På tal om film. Igår såg vi faktiskt en dansk film som hette ?Älskar dig för evigt?. Det var nog första gången jag har tittat på en dansk film från början till slut. Egentligen var det en ganska grå film men tittade aktivt hela filmen igenom. Historien var ganska grym. Ett par skulle gifta sig en vecka senare då killen blir påkörd. Blir förlamad i hela kroppen. Kan endast tänka och prata. Tjejen älskar honom och vill inte ge upp förhållande. Men killen blir elak (troligen en psykologisk mekanism som sätter igång, min egna teori) och vill inte se tjejen. Filmen innehåller otrohet och massor med kärlekstrubbel. Kanske var den så bra bara för att det är något som skulle kunna hända i verkligen.
Nepp, nu är maten klar och vi ska äta. Sitta ute för första gången på länge. Sol!materialisten finns i oss alla
kommit på (eller iof varit sanningen mina senaste 20 år) : jag är en materialist. En sådan uppenbar situation var idag. Jag och Anna låg i solen och stekte mellan ett och tre. Sen var det nog för mig. Jag hade väldigt mycket energi över och fick ett impulsivt infall av att ge mig ut med mina stavar och köra lite powerwalk tillsammans med ipoden. Jag gick in och skulle välja träningskläder. Det blev mina vanliga springbyxor (eftersom det finns både ormar och vassa buskar längs med stigarna på den här ön behövs långbyxor) och till det mitt ljusblåa linne, och det för att mina springskor är blåvita. Ibland har jag kortbyxor som är svarta och då blir det ofta rött linne till det. Mina egna stavar är röd-svarta. Men utanför dörren stod mammas idag. Så när jag ger mig iväg väljer jag istället att ta hennes, och varför när min egna faktiskt är skönare att gå med. Jo, för att jag tyckte dem matchade min outfit bättre, för dem blå-svarta-vita. Snacka om att denna värld har gått för långt, eller är det kanske bara jag som är så fixerad. Det märks ofta på mina val. Får jag inte ha de saker jag känner behov av kan jag lätt bli på dåligt humör. Usch för mig! Det känns som en snutta egoism. Som vi västlänningar alltmer säger ?dagens i-landsproblem alltså?, detta är ett av mina.
hopp i plurret

En regning dag på Rundö.
Som in läsare säkert har märkt har min blogg varit min nya bästa kopmis de senaste dagarna. Är uppe i stugan och här händer det verkligen ingenting. Vädret är ingen höjdare heller så då finns det vekrligen ingenting att göra. Mamma och Daniel åkte hem idag med så två mindre att prata med. Men jag klagar inte. Hur oftar, hur många, har ens möjligheten att få dett lugn och ro som du har på en klippa vid havet sent på kvällen eller tidigt en sommarmorgon?,Du tittar ut över havet och bara njuter. Bohuslän är verkligen så vackert. Men sen finns det självklart en nackdel. Du tänker, kanske lite för mycket då tiden finns. Du längtar och saknar också. Både på gott och ont. Just nu så saknar jag mest, saknar som att du har en kniv i hjärtat. Tror att vi alla känner så ibland.
Men ikväll ska jag på kräftskiva borta i hamnen så det blir trelivgt. Hoppas på att Nicklas är här uppe just nu, inte träffat honom på två år. Och imorgon kommer min Anna. Vilken höjdarhelg vi ska ha, Sen får vi se vad som händer. Blir inte vädret bättre är det ytterst tveksamt om jag stannar. När det varken går att segla, bada, åka wakebord så väljer jag nog att åka hem, har en del att fixa med. Men vi får se. Jag hoppas på bättre väder jag. Förhoppningsvis blir det väl iaf någon segling med den stora båten. Kanske redan imorgon.
Trotsade vädret innan också. Reste på mig från soffan och tog ett powerwalk med stavarna. Väldigt skönt att komma ut lite. Men sen hamnade jag framför datorn som sagt itsället för Tv. Frågan om det var så mycket bättre.
Och veckans låt är utan tvekan
Lonestar - not a days goes by
.... Mcb
Mina tre.....
tänkte att jag skulle ta och lägga upp den finaste bilden som jag hittar på er också. (hehe) Visst är dem söta=)

.sis. by the ocean
Jag och Ellinor hade inget och göra. Var ute och tog lite bilder. Egoist som man är ibland blev det bilder påoss själva.
Pannkaka som det kan gå.....
Jo det var så att jag har tjatat på pappa hela dagen att han ska rigga båten åt mig och sätta fast skotret och centerbordet på trissen så att jag kunde ut och segla. Tjatade även lite på min syster men det var ingen som vågade segla, så jag bestämde mig för at tge mig ut själv. för tillslut fick jag nämligen min vilja igenom. Perfekt vind, perfekt temp i luften, helt underbart seglarväder. Men vad händer inte då?
Först är pappa och Hasse så snälla och hjälper mig

Men sen. När jag seglat i ungefär fem minuter och det flyter på bra. Så säger det brak. Jag blev skitskraj. Då har hela mastfoten lossnat. Som tur var hade jag med mig telefonen och kunder ringa så att jag blev hämtad. Låg där och flöt ute på vattnet, helt maktlös. Jaja. jag och pappa tog en sväng med ekan istället ut på flo och mötte upp Daniel som seglat upp vår stora båt från Göteborg där vi har det. Den är riktigt fin den båten.
Här hamnade jag,

Och här kommer dem seglande med den stora båten. Första seglingen för året. Nya segel som går fint.

Men nu är det fika som gäller.
McB
välkommen hem!

Mainau

Äntligen uppe på Rundö
Igår körde jag upp med Daniels bil till stugan. Har väntat på att komma hit hela våren. Det finns inget ställe som detta, mitt smultronställe helt enkelt.
När jag kom väntade hela släkten, jag var den sista som anlände. Vi firade nämligen min morbor som fyllde 50 år. Satt hela kvällen och åt räkor nere i sjöboden. Vissa var tvugna att åka hem, eftersom de inte hade semester men mormor, morfar och mostern stannade kvar tills idag. åker hemåt senare idag också.
Nu skulle ni se vart jag sitter och bloggar. Vi har tyvärr ingen internetanslutning i vår stuga (abonnemangen från förra året hade gått ut), men nu är det så perfekt, Granne har bredband så nu sitter jag utanför hans stuga med havet framför mig och verkligen njuter. Det är inte vardag man har det så här bra.
Och då om att vara hemma i Sverige. Hm, vad ska man känna? Sverige är verkligen ett underbart land och man lär sig verkligen att uppskatta vårt samhällsystem och många andra bitar, kanske ett av de bästa och trygga länder att leva i på denna jord. Men när man är 20 är detta landet väldigt tråkigt. Jag klagar inte, talar bara sanning. Inte hade det hänt mycket undet det året jag har varit borta. Kändes som om tiden hade stått stilla hemma. Men som sagt. Borta bra men hemma bäst.
Nu ska jag se om jag orkar ta mig ut på en springrunda. Tyvärr är vår ö lite liten om man inte vill springa fram och tillbaka.. Så jag tror det blir ett pass i rodd över till andra sidan och sedan springer en slinga på Rossö. Men, om jag orkar. Jag har ju faktiskt semester.
McB
alltid samma sak
Nu, Nu ska det verkligen bli skärpning här.
Jag kom hem från min utlandsvistelse i helgen, hem till trygga Ulricehamn och Sverige igen. Det finns sjukt mycket att berätta om min senaste månaden. Ska se om jag orkar samla kraft att göra en sammanfattning över den, samt dela med mig lite av mina bilder jag tagit.
Idag är jag hemma och packar upp. Träffar lite folk över en fika hit och dit. Många man inte har sett på länge. Senare ikväll ska jag ner till Maria och laga lite mat. Måste även förbi banken och fixa nytt pass nere på polisstationen.
Imorgon åker jag upp med broderns bil till Stugan för att fira Hasse som fyller 50. Grattis!Sen räknar vi ner till helgen, då kommer Anna upp och hälsar på, det ser vi fram emot.
Men just nu måste jag fortsätta med min garderbosränsning och uppackning. Oj vad massa saker man har man inte trodde man hade. Jag erkänner, Jag är en äkta materialist.
Mig får ni höra mer av snart.
McB
festival
Jag hade hört att det var en stor festival, men inte så stor.
Totalt hade det varit över två miljoner besökare. Och visst var det mycket folk.
ATt gå från HB till Stadelhofen var verkligen ett uppdrag i sig. Det gick inte ta sig fram.
Tillslut fick jag sån panik på alla människor att vi tog en bakgata dit.
Det var bra drag. Fyrverkerier, tivoli, fest på Bürkliplats mm.
Dock lite svårt att njuta av allt, vissa personer fattades att fira denna helg med.
Men men. Det var kul att ha upplevt det. Den är tydligen störst i Schweiz och
bara var tredje år.
Lite som hänt....
Självklart firade vi även svensk midsommar.
Här är jag och Lina. Vi satt i parken och hade middag med
köttbullar, sill, potatis och jordgubbstårta.
---------------------------------------------------
Sen är här även en bild från sista helgen vi festade.
Sofia, Emelie, Alexandra och jag.
Emelie hittade till slut sin flamma....efter mycket letande.
--------------------------------------------------
Lider mot sitt slut
Nu är det bara fyra dagar kvar av mitt liv som au-pair (eller två arbetsdagar).
Finns mycket att säga om tiden här nere. Ett minne för livet iaf.
I Fredags var lugnt en av de konstigaste dagarna i mitt liv kändes det som.
Fyra avsked. L, A, S och E åkte hem till Sverige, kvar var bara jaf.
Men på lördagen kom min syster ner från Sverige, det muntrade upp mycket.
Så de senaste dagarna har jag och E bara umgåtts så mkt som möjligt.
Tagit det ganska lugnt, vädret är tråkigt dessutom, regnar konstant.
I eftermiddags kom min föräldrar ner. De är här och hämtar mig med bilen.
På söndag börjar resan hem. Vi ska åka genom Österrike, vanrdra bl.a.
Blir troligen även Tjeckien och Prag, men inget bestämt än till 100%.
Om två veckor är jag garnaterat hemma i Sverige.
Rundö väntar, kanske Sandhamn om det finns tid.
Blandade känslor. Saknad, längtan, lycka.
Skrattar och gråter om vartannat just nu.
Det var en snabb uppdatering så nu vet ni att jag lever igen=)-
McB